Loppis-loppande.
Det är med spänning som jag åker på loppis. Väntan på att de ska öppna, när handlarna pratar om sina senaste fynd, en del har till och med fynden med sig för att visa sina kamrater och konkurrenter. Kamrater innan de öpnnar och konkurrenter när startskottet går. Tystnaden som uppstår när någon kommenterar att det endast är tre minuter kvar. Den irriterande känslan av att de verkligen öppnar exakt på sekunden. Insikten över att irritationen inte gör att tiden går fortare. När startskottet går och repet släpps. Vissa springer, andra går. Känslan av att överblicka rummet, var finns det jag är ute efter, det jag inte vet att jag vill ha förrän jag ser det. När jag fått tag i mina fynd och går till kassan, vad kommer detta att kosta? Att komma hem och titta efter vad som egentligen ligger i kassen och inse att fynden på loppisar är oändliga och aldrig kommer att ta slut. Och jag älskar det. Alla gamla skatter hittar fina platser att pryda i mitt hem som blir unikt tack vare dem och deras historia.
Kommentarer
Trackback
