Att prismärka eller inte prismärka..?
Tillsammans med min mormor, min mormors man och min morfar besökte jag två loppisar, varav en var Pingstkyrkans secondhand och den andra var Framtid, en loppis som kommunen annordnar där arbetslösa och människor som varit så kallat utanför samhället arbetar. Båda loppisarna är beroende av att människor skänker saker till dem (och givetvis att det kommer någon och handlar av dem). Jag brukar själv skänka en del saker till Pingstkyrkan som jag vill bli av med. Dessa loppisar ligger sidan om varandra och har öppet måndagar, torsdagar och lördagar och om jag är ledig mitt i veckan försöker jag att åka dit så ofta jag kan.
Det finns en väsentlig sak som skiljer loppisarna åt, Pingstkyrkan prismärker sina varor och har ingen prutmån alls medan Framtid prismärker några få saker men övrigt räknar de ut i kassan och det finns stort utrymme för prutmån. Personligen föredrar jag att handla av Framtid, det blir ett utbyte mellan köparen och säljaren och nästan som en överrenskommelse om priset. En nackdel med att det inte är prismärkt är att man kanske tycker att det är för dyrt och behöver ställa tillbaka sakerna man plockat på sig. Eftersom jag besöker Framtid så ofta har jag även märkt att priset beror på vem som sitter i kassan och tar betalt, vilket inte är så konstigt för vi tycker ju olika om vad saker ska kosta och vilka saker som är fina. Fördelen med att ha det prismärkt är ju att man vet hur mycket det kostar och behöver inte få några överraskningar framme vid kassan.
Ett av dagens fynd från Framtid är den lilla hunden i keramik, designad av Stig Lindberg.
Kommentarer
Trackback
